Luminate - Earth Friendly Festival of Light
Okej nu var det nagra manader sen jag skrev typ. Vet inte riktigt vad jag ska skriva for det har haent sa mkt. Efter Rotorua liftade vi till Taupo, darefter till Turangi och gick Tongariro Alpine Crossing, 8 timmars promenad over aktiva vulkaner (bilder pa facebook). Efter Turangi liftade vi till korsningen i Bulls, som var lite speciell, och tog oss till Wanganui som ligger mot vastkusten pa nordon. Darifran fick vi lift till Wellington, daer vi spenderade jul innan vi tog farjan over till Picton pa sodra on. Efter Picton forsatte vi langs med norra kusten pa sodra on at vaster tills vi kom till Golden Bay och Takaka, daer vi nu har stannat i kanske 3 veckor en manad. Folk haer aer sjukt vanliga och laidback. Man blir slapp, inspirerad och kreativ av detta stalle - finns typ fler konst och juvelerarbutiker aen nagot annat. Mestadels har vi chillat pa campingen, ritat en djavla massa, planerat framtiden, spelat hacky-sack, fiskat, karvat och hangt pa Roots-bar. Anledningen till att vi stannat sa lange var for att vi skulle fixa fruktplockarjobb haer, fast det aer inte riktigt sasong aen sa vi har mest bara slappat aen sa lange. Igar kom vi hem fran Luminate, en 5 dagars hippiefstival med massa Healing, educational, alternative och new-age workshops om dagarna och galen rave, reggae, psy och dub om natterna. Man fick ater hopp for manskligheten naer man gick omkring i dom olika zonerna (Tribal, Electric, Live, Movie och Chillout-zone), sag alla glada manniskor umgas och komma overrens trots alla stora olikheter. Allting som verkat som drommar eller omojligheter gjordes sa simpelt. Det fanns sanna "trippare" som dansa som galningar och var helt flummiga, djupt spirituella "apprentices" och ledare, healers, hippies, psykonauter, medeltidskladda folk, luffare, turister, vanliga barnfamiljer osv osv. Alla kladstilar och folktyper fanns daer och alla hade samma gemensamma vardering att alska och uppratthalla livet pa planeten. Alla umgas med alla och folk var sa oppensinniga att det inte ens gar att jamfora med befolkningen man aer van vid i Sverige och diverse storstader. Pa Luminate hade dom dessutom smallt upp en fet Tipi-village, en fet brasa i mitten, ett kok, nagra sovtalt och en "rituell" tipi med altare i. Runt brasan stod 20 olika trummor som det alltid var folk vid som spelade (alla som ville fick stalla sig och spela, darfor var det alltid ngn daer). Det var sa sjukt drag pa natterna i Tribal-zonen, folk skuttade runt till det oandliga trumbeatet bokstavligt talat i dagar, och det var inga mesiga svennebanan-klubbdanser heller - det var feta spirituella danser med viftande armar, konstiga utrop och bisarra medvetandeforandringar och extaser. Dom hade ugnsbakad pizza som dom byggt med stenar och lera fran floden - enkelt, snabbt, billigt och sjuuukt gott. Gick pa Didjeridoo-workshop med snubben fran Wild Marmalade - helt galen kille, kolla youtube - och kopte en bambudidjeridoo av en australienare samt larde mig spela pa den och cirkulationsandas. Katja fick hela sin rygg fixad, knackt och masserad till synes gratis flera ganger under festivalen sa nu aer den i princip rak igen och hon kanner inte av sin skolios. Han snackade ocksa en massa med oss om "Jalala" - att jag kommer borja dromma Katjas drommar om att en ny person vill komma till denna varlden och vi ska bli foraldrar hehe ;) Vi far se hur det blir med den saken. Nu aer vi tillbaka i Takaka iaf, traffade 2 svenskar pa Luminate - Emil och Jim - som ocksa hanger pa campingen med oss just nu. Framtiden vet jag ej hur den ser ut just nu. Folk ligger pa runt tusenlappen just nu sa vi maste fixa jobb snart, men jag kan aven tanka mig att ga i konkurs och leva gratis som kanske minst 10% av alla pa Luminate gjorde. Lifta runt, trampa och campa pa strander och i skogar, bo hos folk (couchsurfa) osv. En annan lite aldre svensk vid namn Jonas som var pa Luminate pratade om att sla upp ett "camp" nanstans i Golden bay om han hittar ngn annan som aer intresserad. Jag skulle nog itne banga, men han har inte telefon sa vi kan inte fa tag pa honom just nu. Han skulle dock ringa och sa att han skulle hanga omkring Golden Bay sa vi laer traffa honom snart igen.
Aja, nu ska jag ga och betala internet, det var kul att skriva igen, hoppas nagon laser :) Kommentera garna hur mkt ni vill. Pusssszz
Aja, nu ska jag ga och betala internet, det var kul att skriva igen, hoppas nagon laser :) Kommentera garna hur mkt ni vill. Pusssszz
Rotorua
Korla hyhhe!
Nu var det ett tag sen jag skrev. Vi tog oss upp till Coromandel, kopte nya fiskespon, chillade vid privata paradisstrander, fiskade pa klipporna, festade med skont folk och hade det allmant lyckat i 4-5 dagar. Helt vart, sen tog vi fram tummarna och borjade lifta nedat. Forsta tanken var att vi skulle till Matamata, dar dom spelade in scenerna fran Fylke, i Sagan om Ringen, dvs Hobbitlandet. Nar vi kom dit insag vi hur misslyckat det var - det fanns inga hostels och Hobbiton, som dom kallade det, bestod av ett par trakiga vita byggnader som inte var i filmerna utan nagot dom byggt upp i efterhand och inte ens dekorerat eller byggt med tra. Dessutom kostade det skjortan och man var tvungen att aka guidad tur. FUCK YOU tankte vi och liftade vidare ner till Rotorua. Har har vi nu stannat i tva natter. Igar gick vi pa gratisutflykter runt stan. Kollade pa varma kallor och bubblande haligheter, samt sag vacker natur. Hela stallet luktar prutt, men det gor inget det ar god fisdoft typ som nar jag sjalv pruttar. Runt Lake Rotorua, som vi promenerade langs, fanns det massa sma fina strander och kanske fem miljoner svarta magiska svanar som ville ata upp Katja nar hon gick for nara! Vi at varldens kanske godaste snabbpizza, badade fotterna i en varm kalla under tak med varldens sporegn utanfor (gryyymt nice) och badade i Kajsas och Markus hostels SPA-Pool som lag utomhus vid en bar med nice musik. Hade inga badbrallor men ingen verkade bry sig nar jag bada i kallingarna. Imorn ska vi pa forsranning som verkar askul! 400 kr per person for 50 minuters akande - 14 drops och 2 vattenfall varav ett ar sex meter hogt! Kommer sakert vara skitkul. Hoppas vi faller over kanten eller hamnar uppochned i vattenfallet. Vi har sagt det till varandra manga ganger under denna resa och det tal att sagas igen - det finns fan folk som har det varre an oss just nu.
Dennis du lar ju langa nummer till henne och sa, vi kommer missa Prana nu nar vi akt nedat, men vi far se om vi kanske kan ta oss till Cherilees farm eller vad det nu ar :p Hittade inte stallet pa en karta men jag vet ej hur lange till vi kommer stanna har innan vi tar oss nedat. btw heter det HAIRY CLUB, fast vi borde kanske ta det steget hogre och skapa en ny order kallad FURRYCLUB. Det borde vara nagot extremare kriterier for att bli medlem isf. Minst vargpals ska man ha. Och forresten har du numret till Ashramet? Och var ligger det?
Nu vill jag hora fran alla er andra vad som forsigar i era liv! Saknar er alla vore kul om ni var har med oss :)
Ha det Gottans! kolla facebook for bilder!
Nu var det ett tag sen jag skrev. Vi tog oss upp till Coromandel, kopte nya fiskespon, chillade vid privata paradisstrander, fiskade pa klipporna, festade med skont folk och hade det allmant lyckat i 4-5 dagar. Helt vart, sen tog vi fram tummarna och borjade lifta nedat. Forsta tanken var att vi skulle till Matamata, dar dom spelade in scenerna fran Fylke, i Sagan om Ringen, dvs Hobbitlandet. Nar vi kom dit insag vi hur misslyckat det var - det fanns inga hostels och Hobbiton, som dom kallade det, bestod av ett par trakiga vita byggnader som inte var i filmerna utan nagot dom byggt upp i efterhand och inte ens dekorerat eller byggt med tra. Dessutom kostade det skjortan och man var tvungen att aka guidad tur. FUCK YOU tankte vi och liftade vidare ner till Rotorua. Har har vi nu stannat i tva natter. Igar gick vi pa gratisutflykter runt stan. Kollade pa varma kallor och bubblande haligheter, samt sag vacker natur. Hela stallet luktar prutt, men det gor inget det ar god fisdoft typ som nar jag sjalv pruttar. Runt Lake Rotorua, som vi promenerade langs, fanns det massa sma fina strander och kanske fem miljoner svarta magiska svanar som ville ata upp Katja nar hon gick for nara! Vi at varldens kanske godaste snabbpizza, badade fotterna i en varm kalla under tak med varldens sporegn utanfor (gryyymt nice) och badade i Kajsas och Markus hostels SPA-Pool som lag utomhus vid en bar med nice musik. Hade inga badbrallor men ingen verkade bry sig nar jag bada i kallingarna. Imorn ska vi pa forsranning som verkar askul! 400 kr per person for 50 minuters akande - 14 drops och 2 vattenfall varav ett ar sex meter hogt! Kommer sakert vara skitkul. Hoppas vi faller over kanten eller hamnar uppochned i vattenfallet. Vi har sagt det till varandra manga ganger under denna resa och det tal att sagas igen - det finns fan folk som har det varre an oss just nu.
Dennis du lar ju langa nummer till henne och sa, vi kommer missa Prana nu nar vi akt nedat, men vi far se om vi kanske kan ta oss till Cherilees farm eller vad det nu ar :p Hittade inte stallet pa en karta men jag vet ej hur lange till vi kommer stanna har innan vi tar oss nedat. btw heter det HAIRY CLUB, fast vi borde kanske ta det steget hogre och skapa en ny order kallad FURRYCLUB. Det borde vara nagot extremare kriterier for att bli medlem isf. Minst vargpals ska man ha. Och forresten har du numret till Ashramet? Och var ligger det?
Nu vill jag hora fran alla er andra vad som forsigar i era liv! Saknar er alla vore kul om ni var har med oss :)
Ha det Gottans! kolla facebook for bilder!
Tillbaka i Auckland
Hejhej! Nu ar vi tillbaka i Auckland igen efter att fatt lift anda fran den gigantiska kauriskogen Waipua Forest och sett varldens storsta levande kauritrad (2000 ar gammalt ungefar sa den planterades samtidigt som Maria blev provrorsbefruktad av en utomjordisk elit och den nya profeten Jesus foddes). Varken hinner eller orkar skriva allt som hant, kolla in kajsas och katjas bloggar och resedagbocker. In pa resedagboken.se och sok pa Kissekatti sa hittar ni Katjas! kajsamarta.blogg.se ar Kajsas blogg.
Dennis - later nice, vi tankte borja rora oss mot Coromandel typ imorgon. Var ligger cherilees farm och vad har hon for nummer? forresten det dar Ashramet du Woofade pa, var ligger det och vad har dom for nummer? SMSa helst!!
tjohej maste dra tiden ar slut!!
Dennis - later nice, vi tankte borja rora oss mot Coromandel typ imorgon. Var ligger cherilees farm och vad har hon for nummer? forresten det dar Ashramet du Woofade pa, var ligger det och vad har dom for nummer? SMSa helst!!
tjohej maste dra tiden ar slut!!
15 dagar senare
Wosh! Tiden flyger. Nu var det 15 dagar sen vi kom till Nya Zeeland. Ska forsoka snabbt aterberatta for er vad som hant sen jag senast skrev.
Dag 2: Vaknar tidigt och checkar ut fran hostelet Yaping House. En snubbe pa hostelet tipsar oss om att aka till Paihia, nar han far hora att vi vill norrut. Vi bestiger Mount Eden efter att ha lamnat hostelet och tittar pa den gigantiska grastackta krater som ligger pa toppen. Utsikten var fin, man sag formodligen hela Auckland fran den gamla vulkanen. Vadret var soligt som fan, blev ratt svettigt, och faglarna sjunger pa helt okanda melodier. En del later som flojtar, andra som maskiner och en del som R2D2 fran Star Wars filmerna. Pa toppen moter vi ett aldra par som tipsar oss om hur vi ska ta oss till Paihia, namligen med buss, och var bussarna gar ifran. Vi gar ner till Auckland City och fixar NZ mobilkort sa vi kan ringa varandra, darefter stoter vi ihop med en skylt som sager Auckland War Memorial Museum, Lover's Walk och Duck Pond. Vi bestammer oss for att ga dit skylten pekar, och kommer in i en tjock djungelliknande miljo (Lovers Walk); stora palmer, buskar, fina vattenfall och sma strommar foljer utmed vandringsleden. Ormbunkarna har ar helt otroliga! En del ar flera meter hoga, en del kanske 10-15 meter! Naja, nar vi kommit ut ur Lovers Walk satter vi oss vid Duck Pond med tvatusenetthundratrettiosjumiljoner ankor och en kungsfagel och ater lite lunch (dvs apelsin). I narheten hittade vi tva vaxthus som vi tittade in i, samt ett "fernery", dar dom planterat massvis olika ormbunkssorter som man kan hitta pa NZ. Efter det gick vi in pa War Memorial, som lag valdigt nara. Dar fick vi se utstallningar pa gamla Maoriartefakter, vapen, smycken, kanoter etc. Valdigt intressant, maorierna var galet ambitiosa, dom utsmyckar allt med sjukt detaljerade sniderier. En 25 meter lang krigskanot byggd for hundra man och man kunde anda ga riktigt nara och se tusentals sma detaljer uthackade langs kanterna. Dessutom fanns dar diverse fynd fran "the islanders" dvs alla de olika folk och stammar som levde pa oarna i narheten, typ Fillipinerna.
Naja, efter detta var vi lagom trottai fotterna, och bestamde oss for att hitta bussarna. Vi gick omkring med vara 15-20 kilos packningar i princip hela dagen, och det tog flera timmar att hitta till bussarna. Dar fick vi veta att nasta buss till Paihia, eller norrut overhuvudtaget, forst gick dagen darpa. Som tur var hittade vi ett hostel precis runt hornet och checkade in dar. Sen fick fotterna sin valbehovda vila.
Dag 3: Alla hade ont nagonstans nar vi vaknade dagen efter. Kajsa och Markus tog en promenad pa stan och kaka frukost, och jag och Katja gick och handlade lite pa en supermarket i narheten. Bussen satte vi oss pa klockan 10, och darefter foljde en 3-4 timmar lang resa med helt fantastisk utsikt. Stora oppna farmer byttes av med tjock djungel. Stora barrskogar byttes av med palmer och strander. Precis som paret pa Mount Eden sagt dagen innan, sa forandras klimatet valdigt snabbt nar man borjar resa langs landet, inte som i Sverige dar mil efter mil bara ger en antingen barr- eller lovskog.
Att kliva av bussen kandes helt absurt. Det var stora fina strander, palmer, skinande sol. Som en liten paradisstad mitt pa en tropisk paradis'o'. Vi gick skiljda vagar - jag och Katja ville hitta ett stalle att satta upp hangmattorna under natten, och Markus och Kajsa ville hitta hostel. Vi pratade med ett par som salde Jade-smycken pa en lokal marknad och dom sa att det var troligtvis lugnt att "campa" pa det sattet vi gjorde, sa lange man inte holl sig offentligt. Vi kakade lite lunch uppe pa en utkiksplats och bestamde os for att folja en av vagarna bort fran den lilla staden och in mot bushen. Vi foljde en vag till dess slut, vackra villor prydde bergssluttningarna pa bada sidor. Omradet vi var vid var extremt bergigt och fyllt med tat tat skog. Tillslut hittade vi en minimal oppning i skogen; man fick klamma sig igenom ett gang bambuskott. Darefter foljde en sjukt brant backe som man knappt klarade av. Katja sa: nej nu skiter vi i det har, och jag holl med. Pa tillbakavagen stotte vi ihop med en skon skaggig lirare som satt barfota i sin van och kakade lunch. Vi fragade honom om han visste om nagot bra hostel och han sa att han visste. Han sa att han hade fangat lite musslor under dagen och undrade om vi ville kaka med han, da han ocksa var "backpacker" men inte hade nagot kok att tillaga dom i. Han skjutsade oss till ett bra hostel som vi checkade in pa. Kul nog visade det sig vara samma som Kajsa och Markus tagit in pa tidigare. Vi moter upp med killen, som heter Simon, lite senare, och stack och handlade ingredienser till kvallsmaten. Ingen av oss visste hur vi skulle tillaga musslor, sa vi fick prova oss fram. Vi kokade nagra, stekte nagra med agg och nagra utan agg. Alla tre recepten blev sjuuukt goda. Vi satt hela kvallen och snackade och hade kul, drack ol och vin, med Simon och nagra andra fran hostelet (alla utom en var tyskar konstigt nog). Sjukt lyckad dag.
Dag 4:
Vaknade tidigt och at varan frukost. Vi hade checkat in for tva natter sa vi slapp bry oss om vara vaskor vilket var oootroligt skont. Simon hade akt for att mota upp sina vanner som han ska backpacka med det narmaste veckorna, men vi har hans nummer sa vi skulle kanske mota upp med honom senare (det vore skont ocksa for att han har van). Naja, vi bestamde oss for att ga en 5-6km lang skogstrack kallad Waitangi Tracks. Sjukt fin skog - allt ar varkligen sinnessjukt vackert! Svart att beskriva med ord men vi har en del bilder som ni kommer fa se sa smaningom. Halvvags gick stigen over till en bro, dar vi stannade och at lunch. Bron fortsatte valdigt langt in i en enorm mangrove skog. Det ar torra konstiga trad som knarrar och knakar. Dom lever bara dar tidvattnet kan dranka dom en bit upp pa stammen dagligen. Nar vi var dar var det lagvatten, sa deras rotter var blottade och dom vaxte i en sorts lerbotten med miljontals hal och bubblor i. Jattemysigt att ga langs den bron for hela tiden ploppade det omkring en - som att skogen sjong for en. Nar vi gatt klart vagen kom vi fram till Haruru Falls, ett ratt stort och fint vattenfall. Vi satte oss ner precis invid fallet och kakade resten av var lunch. Markus ritade lite och vi badade fotterna. Dar stotte vi aven ihop med en annan svensk som hette Christoffer. Han skulle vidare till Kerikeri och fiska sa han. Han var tydligen i NZ for att bli fiskarlarling.
Aja, nu ar min datortid slut, men jag ska fortsatta historien sa snart jag kan!
Puss och kram, skumbanan!!
Dag 2: Vaknar tidigt och checkar ut fran hostelet Yaping House. En snubbe pa hostelet tipsar oss om att aka till Paihia, nar han far hora att vi vill norrut. Vi bestiger Mount Eden efter att ha lamnat hostelet och tittar pa den gigantiska grastackta krater som ligger pa toppen. Utsikten var fin, man sag formodligen hela Auckland fran den gamla vulkanen. Vadret var soligt som fan, blev ratt svettigt, och faglarna sjunger pa helt okanda melodier. En del later som flojtar, andra som maskiner och en del som R2D2 fran Star Wars filmerna. Pa toppen moter vi ett aldra par som tipsar oss om hur vi ska ta oss till Paihia, namligen med buss, och var bussarna gar ifran. Vi gar ner till Auckland City och fixar NZ mobilkort sa vi kan ringa varandra, darefter stoter vi ihop med en skylt som sager Auckland War Memorial Museum, Lover's Walk och Duck Pond. Vi bestammer oss for att ga dit skylten pekar, och kommer in i en tjock djungelliknande miljo (Lovers Walk); stora palmer, buskar, fina vattenfall och sma strommar foljer utmed vandringsleden. Ormbunkarna har ar helt otroliga! En del ar flera meter hoga, en del kanske 10-15 meter! Naja, nar vi kommit ut ur Lovers Walk satter vi oss vid Duck Pond med tvatusenetthundratrettiosjumiljoner ankor och en kungsfagel och ater lite lunch (dvs apelsin). I narheten hittade vi tva vaxthus som vi tittade in i, samt ett "fernery", dar dom planterat massvis olika ormbunkssorter som man kan hitta pa NZ. Efter det gick vi in pa War Memorial, som lag valdigt nara. Dar fick vi se utstallningar pa gamla Maoriartefakter, vapen, smycken, kanoter etc. Valdigt intressant, maorierna var galet ambitiosa, dom utsmyckar allt med sjukt detaljerade sniderier. En 25 meter lang krigskanot byggd for hundra man och man kunde anda ga riktigt nara och se tusentals sma detaljer uthackade langs kanterna. Dessutom fanns dar diverse fynd fran "the islanders" dvs alla de olika folk och stammar som levde pa oarna i narheten, typ Fillipinerna.
Naja, efter detta var vi lagom trottai fotterna, och bestamde oss for att hitta bussarna. Vi gick omkring med vara 15-20 kilos packningar i princip hela dagen, och det tog flera timmar att hitta till bussarna. Dar fick vi veta att nasta buss till Paihia, eller norrut overhuvudtaget, forst gick dagen darpa. Som tur var hittade vi ett hostel precis runt hornet och checkade in dar. Sen fick fotterna sin valbehovda vila.
Dag 3: Alla hade ont nagonstans nar vi vaknade dagen efter. Kajsa och Markus tog en promenad pa stan och kaka frukost, och jag och Katja gick och handlade lite pa en supermarket i narheten. Bussen satte vi oss pa klockan 10, och darefter foljde en 3-4 timmar lang resa med helt fantastisk utsikt. Stora oppna farmer byttes av med tjock djungel. Stora barrskogar byttes av med palmer och strander. Precis som paret pa Mount Eden sagt dagen innan, sa forandras klimatet valdigt snabbt nar man borjar resa langs landet, inte som i Sverige dar mil efter mil bara ger en antingen barr- eller lovskog.
Att kliva av bussen kandes helt absurt. Det var stora fina strander, palmer, skinande sol. Som en liten paradisstad mitt pa en tropisk paradis'o'. Vi gick skiljda vagar - jag och Katja ville hitta ett stalle att satta upp hangmattorna under natten, och Markus och Kajsa ville hitta hostel. Vi pratade med ett par som salde Jade-smycken pa en lokal marknad och dom sa att det var troligtvis lugnt att "campa" pa det sattet vi gjorde, sa lange man inte holl sig offentligt. Vi kakade lite lunch uppe pa en utkiksplats och bestamde os for att folja en av vagarna bort fran den lilla staden och in mot bushen. Vi foljde en vag till dess slut, vackra villor prydde bergssluttningarna pa bada sidor. Omradet vi var vid var extremt bergigt och fyllt med tat tat skog. Tillslut hittade vi en minimal oppning i skogen; man fick klamma sig igenom ett gang bambuskott. Darefter foljde en sjukt brant backe som man knappt klarade av. Katja sa: nej nu skiter vi i det har, och jag holl med. Pa tillbakavagen stotte vi ihop med en skon skaggig lirare som satt barfota i sin van och kakade lunch. Vi fragade honom om han visste om nagot bra hostel och han sa att han visste. Han sa att han hade fangat lite musslor under dagen och undrade om vi ville kaka med han, da han ocksa var "backpacker" men inte hade nagot kok att tillaga dom i. Han skjutsade oss till ett bra hostel som vi checkade in pa. Kul nog visade det sig vara samma som Kajsa och Markus tagit in pa tidigare. Vi moter upp med killen, som heter Simon, lite senare, och stack och handlade ingredienser till kvallsmaten. Ingen av oss visste hur vi skulle tillaga musslor, sa vi fick prova oss fram. Vi kokade nagra, stekte nagra med agg och nagra utan agg. Alla tre recepten blev sjuuukt goda. Vi satt hela kvallen och snackade och hade kul, drack ol och vin, med Simon och nagra andra fran hostelet (alla utom en var tyskar konstigt nog). Sjukt lyckad dag.
Dag 4:
Vaknade tidigt och at varan frukost. Vi hade checkat in for tva natter sa vi slapp bry oss om vara vaskor vilket var oootroligt skont. Simon hade akt for att mota upp sina vanner som han ska backpacka med det narmaste veckorna, men vi har hans nummer sa vi skulle kanske mota upp med honom senare (det vore skont ocksa for att han har van). Naja, vi bestamde oss for att ga en 5-6km lang skogstrack kallad Waitangi Tracks. Sjukt fin skog - allt ar varkligen sinnessjukt vackert! Svart att beskriva med ord men vi har en del bilder som ni kommer fa se sa smaningom. Halvvags gick stigen over till en bro, dar vi stannade och at lunch. Bron fortsatte valdigt langt in i en enorm mangrove skog. Det ar torra konstiga trad som knarrar och knakar. Dom lever bara dar tidvattnet kan dranka dom en bit upp pa stammen dagligen. Nar vi var dar var det lagvatten, sa deras rotter var blottade och dom vaxte i en sorts lerbotten med miljontals hal och bubblor i. Jattemysigt att ga langs den bron for hela tiden ploppade det omkring en - som att skogen sjong for en. Nar vi gatt klart vagen kom vi fram till Haruru Falls, ett ratt stort och fint vattenfall. Vi satte oss ner precis invid fallet och kakade resten av var lunch. Markus ritade lite och vi badade fotterna. Dar stotte vi aven ihop med en annan svensk som hette Christoffer. Han skulle vidare till Kerikeri och fiska sa han. Han var tydligen i NZ for att bli fiskarlarling.
Aja, nu ar min datortid slut, men jag ska fortsatta historien sa snart jag kan!
Puss och kram, skumbanan!!
Framme i NZ
Efter typ 33 timmars resa ar vi nu antligen framme! Har suttit pa tre olika flygplan, forst fran Stockholm till Peking, sen Peking till Sydney, och slutligen Sydney till Auckland. Sitter for tillfallet i TV-rummet pa vandrarhemmet Yaping House, som vi ska spendera natten pa, och kanner hur hela kroppen fortfarande gungar omkring efter all flygning. Kanns ungefar som nar man varit pa Grona Lund hela dagen. Har i princip inte sovit nagonting sen vi lamnade Sverige, dvs kanske 40 timmar i dassigt halvvaket tillstand. Flygplansstolarna var sjukt obekvama, men som tur var fanns det gott om film att kolla pa och vi hade en bocker och musik som holl en sysselsatt.
Nojjade forresten upp mig alldeles for mycket infor resan, precis som jag misstankte att jag kanske gjorde. Nar vi kom till Nya Zeeland och gick igenom kontrollerna bad dom oss inte ens visa vara arbetsvisum. Dom tyckte val vi sag snalla ut och slappte igenom oss anda. Daremot fick vi ga igenom otaliga halso- och passkontroller i Peking. Forst fylla i en lapp om ens halsotillstand, sen motas av nan karantangrupp med ansiktsmasker nar vi klev av planet. Sen ga igenom nan sorts varmekamera som kollade om man hade feber och grejer och efter det typ fyra olika passkontroller. Dessutom gick dom igenom vara arbetsvisum (till NZ) noggrant bade i Peking och Sydney, nagot som gjorde en undrande over varfor dom var sa slappa pa den fragan nar vi val var framme i Auckland. Naja, nu ar vi framme och allt ar i sin ordning. Har inhandlat frukt och mat och precis atit oss feta som grisar och ska nu ga och lagga oss.
Imorgon tankte vi bestiga Mount Eden, vilket ligger precis bredvid vandrarhemmet. Val dar uppe ska vi planera morgondagen mer noggrant, formodligen ror vi oss norr och efter att vi upplevt den delen av landet tar vi oss soderut igen. Hittills har vadret varit jattebra och man blir sjukt lycklig av naturen har. Extremt mycket vaxtlighet, allt fran palmer till mer "vanliga" trad och buskar. En kul grej ar ocksa hur extremt gastvanliga alla verkar vara har. Nar vi klivit av bussen fran flygplatsen och borjade leta oss mot vandrarhemmet parkerade en bil bredvid oss och ett par klev ut med varldens storsta leenden och sa: "HEEEEY! WELCOME TO NEW ZEELAND!" helt spontant. Sen stanna dom med oss och snacka lite och hjalpte oss hitta ratt vag, helt impulsivt bara. Inget man som svensk ar van vid ska handa. Man blir varkligen jatteglad over hur bra bemotande man far av folk har. Naja, nu ska jag ga och sova av mig, maste ut harifran senast klockan 10 imorrn. Ska forsoka skriva nagot mer ordentligt nagon gang snart nar jag ar lite klarare i huvet, kanns som man bara skriver ner en massa sorja nu for man inte kan tanka klart, hehe.
Ha det bast allihopa!
Pussar och Kramar fran Nya Zeeland!
GNETA GALTEN!!
Nojjade forresten upp mig alldeles for mycket infor resan, precis som jag misstankte att jag kanske gjorde. Nar vi kom till Nya Zeeland och gick igenom kontrollerna bad dom oss inte ens visa vara arbetsvisum. Dom tyckte val vi sag snalla ut och slappte igenom oss anda. Daremot fick vi ga igenom otaliga halso- och passkontroller i Peking. Forst fylla i en lapp om ens halsotillstand, sen motas av nan karantangrupp med ansiktsmasker nar vi klev av planet. Sen ga igenom nan sorts varmekamera som kollade om man hade feber och grejer och efter det typ fyra olika passkontroller. Dessutom gick dom igenom vara arbetsvisum (till NZ) noggrant bade i Peking och Sydney, nagot som gjorde en undrande over varfor dom var sa slappa pa den fragan nar vi val var framme i Auckland. Naja, nu ar vi framme och allt ar i sin ordning. Har inhandlat frukt och mat och precis atit oss feta som grisar och ska nu ga och lagga oss.
Imorgon tankte vi bestiga Mount Eden, vilket ligger precis bredvid vandrarhemmet. Val dar uppe ska vi planera morgondagen mer noggrant, formodligen ror vi oss norr och efter att vi upplevt den delen av landet tar vi oss soderut igen. Hittills har vadret varit jattebra och man blir sjukt lycklig av naturen har. Extremt mycket vaxtlighet, allt fran palmer till mer "vanliga" trad och buskar. En kul grej ar ocksa hur extremt gastvanliga alla verkar vara har. Nar vi klivit av bussen fran flygplatsen och borjade leta oss mot vandrarhemmet parkerade en bil bredvid oss och ett par klev ut med varldens storsta leenden och sa: "HEEEEY! WELCOME TO NEW ZEELAND!" helt spontant. Sen stanna dom med oss och snacka lite och hjalpte oss hitta ratt vag, helt impulsivt bara. Inget man som svensk ar van vid ska handa. Man blir varkligen jatteglad over hur bra bemotande man far av folk har. Naja, nu ska jag ga och sova av mig, maste ut harifran senast klockan 10 imorrn. Ska forsoka skriva nagot mer ordentligt nagon gang snart nar jag ar lite klarare i huvet, kanns som man bara skriver ner en massa sorja nu for man inte kan tanka klart, hehe.
Ha det bast allihopa!
Pussar och Kramar fran Nya Zeeland!
GNETA GALTEN!!
Nya Zeeland
Nu är det på allvar dags för mig att börja göra bloggandet till en vana. I skrivande stund är det bara tre dagar kvar till avresedatum! Det är otroligt snart, har själv inte hunnit med riktigt känns det som. Livet kommer fortsätta som vanligt vecka ut och vecka in och jobbet börjar som vanligt kl. 8 på måndag igen - ungefär så har det känts hittills. Sen när man väl har haft resan i tankarna har man mest gått och oroat sig. Frågan om vi kommer få ihop tillräckligt med pengar har varit en rejäl grubblare. 20 000 kr var måste man ha för inträde i landet. 20 000 kr plus pengar till hemresa. Vi trodde vi hade lyckats räkna ihop till alla pengar, då med våra kommande löner inräknade, men pusta ut kan man ej göra i förskott. Självklart kommer det käppar i hjulen.
Att Katja var timanställd var något vi visste, men att även jag skulle vara det var något helt otippat. Vips så saknas 20 000 kr från resekassan. Lönerna vi fick i oktober var för september månad, en månad då ingen av oss hunnit jobba ihop särskilt mycket. Stress, svett, svett, stress, blod, spyor, cheddar, svett, stress, kräks, SKIT! Klart att man inte ska få slappna av - fan först måste man prövas ordentligt. Ingenting får lösa sig förrän i sista stund eller aldrig. 2 månaders stress, jobb och pina känns som att det varit helt i onödan, och biljetterna för 10 000 kr slängda i sjön. Saken är den att ungefär två veckor efter att vi anländer till Nya Zeeland kommer varsin fet lönecheck; de två lönecheckarna som vi skulle behövt nu. Men det är ju svårt att bevisa för tullen på flygplatsen att man visst har pengarna - bara det att dom kommer om två veckor.
NÄR kan man få andas ut, slappna av och se fram emot sin resa då? Jo, Typ nyss! Allt tog plötsligt en U-turn och lyckan ler mot oss för tillfället. Helt sjukt tursamma som vi tydligen är numera, får vi låna pengar av en av Katjas kära vänner. Pengar som skickas raka vägen tillbaka så fort vi entrat landet. För första gången på väääldigt länge har jag nu kunnat pusta ut, slappna av, se fram emot resan och bara njuta. Hela rummet är städat och rent som fan. Har precis provpackat ryggsäcken och hittat ultimata packningssättet. Alla försäkringspapper, arbetsvisum, födelseattest etc. ligger tryggt förvarade tillsammans med passen. Allt är fan i sin ordning och nu är jag NÖJD!!!
!
GRÖÖT, VI SES I NYA ZEELAND BREE!
En hyllning och en historia
I takt med att tiden passerar och inget står stilla tänkte jag ägna en kort period av denna omätbara oändlighet till att berätta en historia. Denna historia är en illavarslande hyllning till den oförståerliga oförstörbara eviga oändligheten kallad Tid som vi ändå på något sätt lyckats dela in i mindre fragment (om något är oändligt, hur kan man då dela in det i mindre bitar utan att avbryta dess oändlighet?).
Jag börjar med att fråga er: Är ett mänskligt intellekt tillräckligt fantastiskt för att förmå sig att förstå något för intellektet totalt obegripligt?
Vi inser t.ex. att trots att vi ej kan förstå det, måste universum vara oändligt och evigt. Ty vore det ändligt, ha en början och slut, måste där finnas något efteråt - och innan. Det vore omöjligt att allt tar slut och försvinner, och kvar finns där inget - varken materia, tid eller rum. Inte ens ingenting får finnas kvar. Tar du bort tomrummet måste det ju fyllas med mer tomrum? Tomrummet är väl ändå något? Det går inte - något nytt måste uppstå, eller finnas kvar (exempelvis Tid och Rum). Dessutom måste allt komma från eller ur något. Universum kan inte bara vara en tillfällighet där allt existerande uppkommer bara för att försvinna som om inget någonsin existerat (kom ihåg att vi inte bara pratar materia, utan även abstrakta saker som tiden och Ingenting - den rymd som innehåller allt existerande). För att något skall kunna skapas krävs både Tid och Rum. Står tiden stilla kan inget förändras och därmed skulle allt se likadant ut för alltid. Skulle vi ej ha Rum, eller Rymd, skulle Tid ej ha något att utspela sin kraft och mekanism på och skulle därför ej ha något att förändra, eller skapa ur. Allting skulle stå stilla och inget skulle någonsin existera. Detta faktum står förevigt kvar tills man inser alltings oändlighet och evighet. Cirkeln - eller snarare sfären - är en perfekt symbol för alltets evighet då den varken har en början eller ett slut, både är ändlig och oändlig, och trots detta är helt greppbar och logisk med våran nuvarande hjärnkapacitet och världsbild.
Sådant är det mänskliga intellektet - det kan resonera fram saker obegripliga för det mänskliga intellektet. Vi inser att universum måste vara oändligt, ändå kan vi inte föreställa oss att resa igenom rymden i all evighet nonstop utan att finna ett slut. Det är på detta vis mänskligheten har kommit till fler insikter och förståenden än vad egentligen för oss är fysiskt möjligt. Det är så vi kan komma till ett förstående innan vi kan styrka eller bevisa det. Det är så vi kan veta när en filosofi eller religion faktiskt inte är påhitt utan kanske rent av ren logik.
Tid och Rum - Shiva och Shakti - Yin och Yang - det Maskulina och det Feminina - det Positiva och det Negativa.
De två skapande urkrafterna. De existerar överallt, på alla planen och i alla sammanhang. De attraherar varandra och behöver varandra för att sätta sina uråldriga mekanismer i funktion. Som jag skrev ovan - vad vore Tid utan Rum? Hinduismen lär oss om det ultimata alltet. Urmedvetandet och grunden till allt. I detta ultimata levande medvetande - evigt samt oändligt som det är - vilar de två gudomliga krafterna Shiva och Shakti. När de två krafterna möts sker en reaktion - en händelse - en effekt. De två krafterna skapar tillsammans. Det uråldriga uttrycket "As above, so below" är lätt att styrka när de kommer till de två urkrafterna. När Tid möter Rum läggs grunden för universum. När elektroner (feminin) och protoner (maskulin) kombineras skapas atomer. När atomer av olika laddning (positiv och negativ) möts skapas molekyler. När jorden (feminin) möter solen (maskulin) läggs grunden för liv på planeten. När en potent man har oskyddat sex med en fertil kvinna vid rätt tillfälle skapar de tillsammans ett barn.
Grundtänket är rätt lätt att förstå. Universum är dualistiskt (detta till trots insikten om att lagen om dualism enbart beskriver två halvor av samma äpple - dvs de två polerna är samma sak - allt är ett - bara olika i grad). Den maskulina urkraften (solen, tiden, protonen etc) är alltid kraften som riktas mot den feminina urkraften (jorden, rymden, elektronen etc), vilken är den som ger resultatet. Resultatet som den kvinnliga urkraften ger är alltid beroende på energin riktad från den maskulina urkraften. Tiden utförs på rummet, vilket i sin tur ger en effekt eller en skapelse. Solen riktar sin energi mot jorden, som tar emot informationen och ger en effekt, vilket är den vi lever i här idag. Atomkärnans laddning (Protonerna) avgör atomen, medan skalet (elektronerna) avgör atomens laddning (hur den kommer bete sig i relation till andra atomer). Alltid är det den feminina kraften som ger resultatet och den maskulina som är den avgörande faktorn för vad resultatet skall bli. Den feminina kraften innehåller all potential och den maskulina avgör vad som skall plockas fram. Den maskulina är ljuset och den feminina är prismat.
Dessa samband kan du fortsätta hitta överallt var du än vänder blicken och är ett grundläggande steg i att förstå hur universum faktiskt är uppbyggt och hur allt hänger ihop. Det är genom dessa krafter universum evolveras och fortsätter sin utveckling, och det är genom dessa du själv kommer utvecklas och komma till personlig insikt. Har du t.ex. tänkt på att även om du helt lyckas tysta ditt medvetande och inte tänker en endaste tanke, så är du fortfarande vid fullt medvetande och har full koll på allt som sker i huvudet ditt. Trots att du inte tänker något så lyckas du uppfatta allt - utan att tänka på det. Som du förhoppningsvis upptäckt är du redan medveten om vad du ska tänka redan innan du påbörjat din tanke. Ungefär som att det är en tanke bakom varje tanke. Det finns alltid något som utlöser alla tankar. Man skulle kunna säga att även ditt medvetande är indelat i de två aspekterna. En maskulin viljekraft som är den del av sinnet som aktiverar eller utlöser dina tankar samt observerar vad du tänker och vad du kommer tänka. En feminin manifesterande kraft som skapar dina tankar, får bilder att visualisera sig, viljor att uttrycka sig samt ger något nytt för den maskulina delen av medvetandet att analysera.
När du nu tar in detta - våga förstå en sak. Eftersom den feminina kraften är den receptiva, är den även mottaglig mot flera maskulina källor än bara din egen. T.ex. om ditt medvetandes maskulina kraft är svag eller du är för lat är sannolikheten stor att den feminina manifesterande kraften kommer insupa information från andra källor än din egen. Må det vara från förebilder, television, kamrater, auktoritära personer, alfahanar eller något liknande - men du kommer ta deras idéer och tankar och göra dom till dina - låta det dom strålar ut manifestera sig inom dig själv och tro att det är dina egna tankar och åsikter. Därmed förvillar du dig ännu längre bort från ditt sanna jag. En vag och lat maskulin aspekt lämnar ditt medvetande i andras händer, en otränad feminin aspekt påverkas av alla maskulina källor. Så för guds skull, försök håll din egen mentala styrka vässad. En gammal beprovad metod lär vara meditation, då det är ett ypperligt effektivt sätt att träna de bägge aspekterna. Du tränar viljan och "medvetenheten" (observationsförmågan) hos den maskulina utlösande kraften, samt koncentrationsförmågan, eller förmågan att sluta manifestera yttre "brus", hos den feminina aspekten. Det vill säga du ökar den personliga kontrollen över ditt eget medvetande. Du för aspekterna närmare varandra då de aktiveras och "lär känna varandra". Med tiden blir det allt lättare att skilja inre mening från yttre brus - vad du personligen tycker och vad andra får dig tro att du tycker. Detta för du inte ska bli en bricka i någon annans spel, som vi de flesta tyvärr idag är!
Tack!
Nu till historien jag lovade
Långt in i skogens mitt. Rätt ner trehundra meter under stövlarna jag la dit om 30 år. Där vilar han. Den store. Master Fästing. Han äger allt. Småfästingarna är hans ögon och öron, och dom är små till storleken bara för att folket ej skall känna sig hotade. Men Master Fästing. Han vet. Han vet att om han får nog, kan han alltid suga livet ur allt. Allt på hela planeten. Slurp! Sen vore han mätt. Åtminstone en stund.
SLUT!
Jag börjar med att fråga er: Är ett mänskligt intellekt tillräckligt fantastiskt för att förmå sig att förstå något för intellektet totalt obegripligt?
Vi inser t.ex. att trots att vi ej kan förstå det, måste universum vara oändligt och evigt. Ty vore det ändligt, ha en början och slut, måste där finnas något efteråt - och innan. Det vore omöjligt att allt tar slut och försvinner, och kvar finns där inget - varken materia, tid eller rum. Inte ens ingenting får finnas kvar. Tar du bort tomrummet måste det ju fyllas med mer tomrum? Tomrummet är väl ändå något? Det går inte - något nytt måste uppstå, eller finnas kvar (exempelvis Tid och Rum). Dessutom måste allt komma från eller ur något. Universum kan inte bara vara en tillfällighet där allt existerande uppkommer bara för att försvinna som om inget någonsin existerat (kom ihåg att vi inte bara pratar materia, utan även abstrakta saker som tiden och Ingenting - den rymd som innehåller allt existerande). För att något skall kunna skapas krävs både Tid och Rum. Står tiden stilla kan inget förändras och därmed skulle allt se likadant ut för alltid. Skulle vi ej ha Rum, eller Rymd, skulle Tid ej ha något att utspela sin kraft och mekanism på och skulle därför ej ha något att förändra, eller skapa ur. Allting skulle stå stilla och inget skulle någonsin existera. Detta faktum står förevigt kvar tills man inser alltings oändlighet och evighet. Cirkeln - eller snarare sfären - är en perfekt symbol för alltets evighet då den varken har en början eller ett slut, både är ändlig och oändlig, och trots detta är helt greppbar och logisk med våran nuvarande hjärnkapacitet och världsbild.
Sådant är det mänskliga intellektet - det kan resonera fram saker obegripliga för det mänskliga intellektet. Vi inser att universum måste vara oändligt, ändå kan vi inte föreställa oss att resa igenom rymden i all evighet nonstop utan att finna ett slut. Det är på detta vis mänskligheten har kommit till fler insikter och förståenden än vad egentligen för oss är fysiskt möjligt. Det är så vi kan komma till ett förstående innan vi kan styrka eller bevisa det. Det är så vi kan veta när en filosofi eller religion faktiskt inte är påhitt utan kanske rent av ren logik.
Tid och Rum - Shiva och Shakti - Yin och Yang - det Maskulina och det Feminina - det Positiva och det Negativa.
De två skapande urkrafterna. De existerar överallt, på alla planen och i alla sammanhang. De attraherar varandra och behöver varandra för att sätta sina uråldriga mekanismer i funktion. Som jag skrev ovan - vad vore Tid utan Rum? Hinduismen lär oss om det ultimata alltet. Urmedvetandet och grunden till allt. I detta ultimata levande medvetande - evigt samt oändligt som det är - vilar de två gudomliga krafterna Shiva och Shakti. När de två krafterna möts sker en reaktion - en händelse - en effekt. De två krafterna skapar tillsammans. Det uråldriga uttrycket "As above, so below" är lätt att styrka när de kommer till de två urkrafterna. När Tid möter Rum läggs grunden för universum. När elektroner (feminin) och protoner (maskulin) kombineras skapas atomer. När atomer av olika laddning (positiv och negativ) möts skapas molekyler. När jorden (feminin) möter solen (maskulin) läggs grunden för liv på planeten. När en potent man har oskyddat sex med en fertil kvinna vid rätt tillfälle skapar de tillsammans ett barn.
Grundtänket är rätt lätt att förstå. Universum är dualistiskt (detta till trots insikten om att lagen om dualism enbart beskriver två halvor av samma äpple - dvs de två polerna är samma sak - allt är ett - bara olika i grad). Den maskulina urkraften (solen, tiden, protonen etc) är alltid kraften som riktas mot den feminina urkraften (jorden, rymden, elektronen etc), vilken är den som ger resultatet. Resultatet som den kvinnliga urkraften ger är alltid beroende på energin riktad från den maskulina urkraften. Tiden utförs på rummet, vilket i sin tur ger en effekt eller en skapelse. Solen riktar sin energi mot jorden, som tar emot informationen och ger en effekt, vilket är den vi lever i här idag. Atomkärnans laddning (Protonerna) avgör atomen, medan skalet (elektronerna) avgör atomens laddning (hur den kommer bete sig i relation till andra atomer). Alltid är det den feminina kraften som ger resultatet och den maskulina som är den avgörande faktorn för vad resultatet skall bli. Den feminina kraften innehåller all potential och den maskulina avgör vad som skall plockas fram. Den maskulina är ljuset och den feminina är prismat.
Dessa samband kan du fortsätta hitta överallt var du än vänder blicken och är ett grundläggande steg i att förstå hur universum faktiskt är uppbyggt och hur allt hänger ihop. Det är genom dessa krafter universum evolveras och fortsätter sin utveckling, och det är genom dessa du själv kommer utvecklas och komma till personlig insikt. Har du t.ex. tänkt på att även om du helt lyckas tysta ditt medvetande och inte tänker en endaste tanke, så är du fortfarande vid fullt medvetande och har full koll på allt som sker i huvudet ditt. Trots att du inte tänker något så lyckas du uppfatta allt - utan att tänka på det. Som du förhoppningsvis upptäckt är du redan medveten om vad du ska tänka redan innan du påbörjat din tanke. Ungefär som att det är en tanke bakom varje tanke. Det finns alltid något som utlöser alla tankar. Man skulle kunna säga att även ditt medvetande är indelat i de två aspekterna. En maskulin viljekraft som är den del av sinnet som aktiverar eller utlöser dina tankar samt observerar vad du tänker och vad du kommer tänka. En feminin manifesterande kraft som skapar dina tankar, får bilder att visualisera sig, viljor att uttrycka sig samt ger något nytt för den maskulina delen av medvetandet att analysera.
När du nu tar in detta - våga förstå en sak. Eftersom den feminina kraften är den receptiva, är den även mottaglig mot flera maskulina källor än bara din egen. T.ex. om ditt medvetandes maskulina kraft är svag eller du är för lat är sannolikheten stor att den feminina manifesterande kraften kommer insupa information från andra källor än din egen. Må det vara från förebilder, television, kamrater, auktoritära personer, alfahanar eller något liknande - men du kommer ta deras idéer och tankar och göra dom till dina - låta det dom strålar ut manifestera sig inom dig själv och tro att det är dina egna tankar och åsikter. Därmed förvillar du dig ännu längre bort från ditt sanna jag. En vag och lat maskulin aspekt lämnar ditt medvetande i andras händer, en otränad feminin aspekt påverkas av alla maskulina källor. Så för guds skull, försök håll din egen mentala styrka vässad. En gammal beprovad metod lär vara meditation, då det är ett ypperligt effektivt sätt att träna de bägge aspekterna. Du tränar viljan och "medvetenheten" (observationsförmågan) hos den maskulina utlösande kraften, samt koncentrationsförmågan, eller förmågan att sluta manifestera yttre "brus", hos den feminina aspekten. Det vill säga du ökar den personliga kontrollen över ditt eget medvetande. Du för aspekterna närmare varandra då de aktiveras och "lär känna varandra". Med tiden blir det allt lättare att skilja inre mening från yttre brus - vad du personligen tycker och vad andra får dig tro att du tycker. Detta för du inte ska bli en bricka i någon annans spel, som vi de flesta tyvärr idag är!
Tack!
Nu till historien jag lovade
Långt in i skogens mitt. Rätt ner trehundra meter under stövlarna jag la dit om 30 år. Där vilar han. Den store. Master Fästing. Han äger allt. Småfästingarna är hans ögon och öron, och dom är små till storleken bara för att folket ej skall känna sig hotade. Men Master Fästing. Han vet. Han vet att om han får nog, kan han alltid suga livet ur allt. Allt på hela planeten. Slurp! Sen vore han mätt. Åtminstone en stund.
SLUT!
Hauk'e Rah
Nu är tiden inne för mig att åter sätta mig och skriva ner en djävla massa intressant skit på en blogg i hopp om att någon lyckad djävel ska slå sig ner och reflektera över alla prefusa ämnen som tas upp (eller har tagits upp -http://epinoia.bloggagratis.se/) på denna blogg. Ni är aldrig sinande källor av grönt guld till skillnad från Bosse, som alltid haft svårt att tänka rationellt och därför hamnat lite på efterkälken vad gäller den sociala biten här i livet.. Ta till exempel rubriken på detta inlägg. De flesta kommer direkt att se hur ur djupet den gråspräckliga huggsvansen funderar över huruvida det är ett ord, ett namn eller ett utövande. Bo ser bara lite färger, tuggar lite försiktigt i luften och gnyr. Jag kan säga er att Hauk'e Rah är ett sant påhitt. Det är inte taget ur något av mig känt språk, och det är heller inte namnet på någon Gry Forsell inte. Den ständigt återkommande frågan är då nu - Varför just Hauk'e Rah?
Det orkar jag inte gå in på just nu...
Det orkar jag inte gå in på just nu...
