15 dagar senare
Wosh! Tiden flyger. Nu var det 15 dagar sen vi kom till Nya Zeeland. Ska forsoka snabbt aterberatta for er vad som hant sen jag senast skrev.
Dag 2: Vaknar tidigt och checkar ut fran hostelet Yaping House. En snubbe pa hostelet tipsar oss om att aka till Paihia, nar han far hora att vi vill norrut. Vi bestiger Mount Eden efter att ha lamnat hostelet och tittar pa den gigantiska grastackta krater som ligger pa toppen. Utsikten var fin, man sag formodligen hela Auckland fran den gamla vulkanen. Vadret var soligt som fan, blev ratt svettigt, och faglarna sjunger pa helt okanda melodier. En del later som flojtar, andra som maskiner och en del som R2D2 fran Star Wars filmerna. Pa toppen moter vi ett aldra par som tipsar oss om hur vi ska ta oss till Paihia, namligen med buss, och var bussarna gar ifran. Vi gar ner till Auckland City och fixar NZ mobilkort sa vi kan ringa varandra, darefter stoter vi ihop med en skylt som sager Auckland War Memorial Museum, Lover's Walk och Duck Pond. Vi bestammer oss for att ga dit skylten pekar, och kommer in i en tjock djungelliknande miljo (Lovers Walk); stora palmer, buskar, fina vattenfall och sma strommar foljer utmed vandringsleden. Ormbunkarna har ar helt otroliga! En del ar flera meter hoga, en del kanske 10-15 meter! Naja, nar vi kommit ut ur Lovers Walk satter vi oss vid Duck Pond med tvatusenetthundratrettiosjumiljoner ankor och en kungsfagel och ater lite lunch (dvs apelsin). I narheten hittade vi tva vaxthus som vi tittade in i, samt ett "fernery", dar dom planterat massvis olika ormbunkssorter som man kan hitta pa NZ. Efter det gick vi in pa War Memorial, som lag valdigt nara. Dar fick vi se utstallningar pa gamla Maoriartefakter, vapen, smycken, kanoter etc. Valdigt intressant, maorierna var galet ambitiosa, dom utsmyckar allt med sjukt detaljerade sniderier. En 25 meter lang krigskanot byggd for hundra man och man kunde anda ga riktigt nara och se tusentals sma detaljer uthackade langs kanterna. Dessutom fanns dar diverse fynd fran "the islanders" dvs alla de olika folk och stammar som levde pa oarna i narheten, typ Fillipinerna.
Naja, efter detta var vi lagom trottai fotterna, och bestamde oss for att hitta bussarna. Vi gick omkring med vara 15-20 kilos packningar i princip hela dagen, och det tog flera timmar att hitta till bussarna. Dar fick vi veta att nasta buss till Paihia, eller norrut overhuvudtaget, forst gick dagen darpa. Som tur var hittade vi ett hostel precis runt hornet och checkade in dar. Sen fick fotterna sin valbehovda vila.
Dag 3: Alla hade ont nagonstans nar vi vaknade dagen efter. Kajsa och Markus tog en promenad pa stan och kaka frukost, och jag och Katja gick och handlade lite pa en supermarket i narheten. Bussen satte vi oss pa klockan 10, och darefter foljde en 3-4 timmar lang resa med helt fantastisk utsikt. Stora oppna farmer byttes av med tjock djungel. Stora barrskogar byttes av med palmer och strander. Precis som paret pa Mount Eden sagt dagen innan, sa forandras klimatet valdigt snabbt nar man borjar resa langs landet, inte som i Sverige dar mil efter mil bara ger en antingen barr- eller lovskog.
Att kliva av bussen kandes helt absurt. Det var stora fina strander, palmer, skinande sol. Som en liten paradisstad mitt pa en tropisk paradis'o'. Vi gick skiljda vagar - jag och Katja ville hitta ett stalle att satta upp hangmattorna under natten, och Markus och Kajsa ville hitta hostel. Vi pratade med ett par som salde Jade-smycken pa en lokal marknad och dom sa att det var troligtvis lugnt att "campa" pa det sattet vi gjorde, sa lange man inte holl sig offentligt. Vi kakade lite lunch uppe pa en utkiksplats och bestamde os for att folja en av vagarna bort fran den lilla staden och in mot bushen. Vi foljde en vag till dess slut, vackra villor prydde bergssluttningarna pa bada sidor. Omradet vi var vid var extremt bergigt och fyllt med tat tat skog. Tillslut hittade vi en minimal oppning i skogen; man fick klamma sig igenom ett gang bambuskott. Darefter foljde en sjukt brant backe som man knappt klarade av. Katja sa: nej nu skiter vi i det har, och jag holl med. Pa tillbakavagen stotte vi ihop med en skon skaggig lirare som satt barfota i sin van och kakade lunch. Vi fragade honom om han visste om nagot bra hostel och han sa att han visste. Han sa att han hade fangat lite musslor under dagen och undrade om vi ville kaka med han, da han ocksa var "backpacker" men inte hade nagot kok att tillaga dom i. Han skjutsade oss till ett bra hostel som vi checkade in pa. Kul nog visade det sig vara samma som Kajsa och Markus tagit in pa tidigare. Vi moter upp med killen, som heter Simon, lite senare, och stack och handlade ingredienser till kvallsmaten. Ingen av oss visste hur vi skulle tillaga musslor, sa vi fick prova oss fram. Vi kokade nagra, stekte nagra med agg och nagra utan agg. Alla tre recepten blev sjuuukt goda. Vi satt hela kvallen och snackade och hade kul, drack ol och vin, med Simon och nagra andra fran hostelet (alla utom en var tyskar konstigt nog). Sjukt lyckad dag.
Dag 4:
Vaknade tidigt och at varan frukost. Vi hade checkat in for tva natter sa vi slapp bry oss om vara vaskor vilket var oootroligt skont. Simon hade akt for att mota upp sina vanner som han ska backpacka med det narmaste veckorna, men vi har hans nummer sa vi skulle kanske mota upp med honom senare (det vore skont ocksa for att han har van). Naja, vi bestamde oss for att ga en 5-6km lang skogstrack kallad Waitangi Tracks. Sjukt fin skog - allt ar varkligen sinnessjukt vackert! Svart att beskriva med ord men vi har en del bilder som ni kommer fa se sa smaningom. Halvvags gick stigen over till en bro, dar vi stannade och at lunch. Bron fortsatte valdigt langt in i en enorm mangrove skog. Det ar torra konstiga trad som knarrar och knakar. Dom lever bara dar tidvattnet kan dranka dom en bit upp pa stammen dagligen. Nar vi var dar var det lagvatten, sa deras rotter var blottade och dom vaxte i en sorts lerbotten med miljontals hal och bubblor i. Jattemysigt att ga langs den bron for hela tiden ploppade det omkring en - som att skogen sjong for en. Nar vi gatt klart vagen kom vi fram till Haruru Falls, ett ratt stort och fint vattenfall. Vi satte oss ner precis invid fallet och kakade resten av var lunch. Markus ritade lite och vi badade fotterna. Dar stotte vi aven ihop med en annan svensk som hette Christoffer. Han skulle vidare till Kerikeri och fiska sa han. Han var tydligen i NZ for att bli fiskarlarling.
Aja, nu ar min datortid slut, men jag ska fortsatta historien sa snart jag kan!
Puss och kram, skumbanan!!
Dag 2: Vaknar tidigt och checkar ut fran hostelet Yaping House. En snubbe pa hostelet tipsar oss om att aka till Paihia, nar han far hora att vi vill norrut. Vi bestiger Mount Eden efter att ha lamnat hostelet och tittar pa den gigantiska grastackta krater som ligger pa toppen. Utsikten var fin, man sag formodligen hela Auckland fran den gamla vulkanen. Vadret var soligt som fan, blev ratt svettigt, och faglarna sjunger pa helt okanda melodier. En del later som flojtar, andra som maskiner och en del som R2D2 fran Star Wars filmerna. Pa toppen moter vi ett aldra par som tipsar oss om hur vi ska ta oss till Paihia, namligen med buss, och var bussarna gar ifran. Vi gar ner till Auckland City och fixar NZ mobilkort sa vi kan ringa varandra, darefter stoter vi ihop med en skylt som sager Auckland War Memorial Museum, Lover's Walk och Duck Pond. Vi bestammer oss for att ga dit skylten pekar, och kommer in i en tjock djungelliknande miljo (Lovers Walk); stora palmer, buskar, fina vattenfall och sma strommar foljer utmed vandringsleden. Ormbunkarna har ar helt otroliga! En del ar flera meter hoga, en del kanske 10-15 meter! Naja, nar vi kommit ut ur Lovers Walk satter vi oss vid Duck Pond med tvatusenetthundratrettiosjumiljoner ankor och en kungsfagel och ater lite lunch (dvs apelsin). I narheten hittade vi tva vaxthus som vi tittade in i, samt ett "fernery", dar dom planterat massvis olika ormbunkssorter som man kan hitta pa NZ. Efter det gick vi in pa War Memorial, som lag valdigt nara. Dar fick vi se utstallningar pa gamla Maoriartefakter, vapen, smycken, kanoter etc. Valdigt intressant, maorierna var galet ambitiosa, dom utsmyckar allt med sjukt detaljerade sniderier. En 25 meter lang krigskanot byggd for hundra man och man kunde anda ga riktigt nara och se tusentals sma detaljer uthackade langs kanterna. Dessutom fanns dar diverse fynd fran "the islanders" dvs alla de olika folk och stammar som levde pa oarna i narheten, typ Fillipinerna.
Naja, efter detta var vi lagom trottai fotterna, och bestamde oss for att hitta bussarna. Vi gick omkring med vara 15-20 kilos packningar i princip hela dagen, och det tog flera timmar att hitta till bussarna. Dar fick vi veta att nasta buss till Paihia, eller norrut overhuvudtaget, forst gick dagen darpa. Som tur var hittade vi ett hostel precis runt hornet och checkade in dar. Sen fick fotterna sin valbehovda vila.
Dag 3: Alla hade ont nagonstans nar vi vaknade dagen efter. Kajsa och Markus tog en promenad pa stan och kaka frukost, och jag och Katja gick och handlade lite pa en supermarket i narheten. Bussen satte vi oss pa klockan 10, och darefter foljde en 3-4 timmar lang resa med helt fantastisk utsikt. Stora oppna farmer byttes av med tjock djungel. Stora barrskogar byttes av med palmer och strander. Precis som paret pa Mount Eden sagt dagen innan, sa forandras klimatet valdigt snabbt nar man borjar resa langs landet, inte som i Sverige dar mil efter mil bara ger en antingen barr- eller lovskog.
Att kliva av bussen kandes helt absurt. Det var stora fina strander, palmer, skinande sol. Som en liten paradisstad mitt pa en tropisk paradis'o'. Vi gick skiljda vagar - jag och Katja ville hitta ett stalle att satta upp hangmattorna under natten, och Markus och Kajsa ville hitta hostel. Vi pratade med ett par som salde Jade-smycken pa en lokal marknad och dom sa att det var troligtvis lugnt att "campa" pa det sattet vi gjorde, sa lange man inte holl sig offentligt. Vi kakade lite lunch uppe pa en utkiksplats och bestamde os for att folja en av vagarna bort fran den lilla staden och in mot bushen. Vi foljde en vag till dess slut, vackra villor prydde bergssluttningarna pa bada sidor. Omradet vi var vid var extremt bergigt och fyllt med tat tat skog. Tillslut hittade vi en minimal oppning i skogen; man fick klamma sig igenom ett gang bambuskott. Darefter foljde en sjukt brant backe som man knappt klarade av. Katja sa: nej nu skiter vi i det har, och jag holl med. Pa tillbakavagen stotte vi ihop med en skon skaggig lirare som satt barfota i sin van och kakade lunch. Vi fragade honom om han visste om nagot bra hostel och han sa att han visste. Han sa att han hade fangat lite musslor under dagen och undrade om vi ville kaka med han, da han ocksa var "backpacker" men inte hade nagot kok att tillaga dom i. Han skjutsade oss till ett bra hostel som vi checkade in pa. Kul nog visade det sig vara samma som Kajsa och Markus tagit in pa tidigare. Vi moter upp med killen, som heter Simon, lite senare, och stack och handlade ingredienser till kvallsmaten. Ingen av oss visste hur vi skulle tillaga musslor, sa vi fick prova oss fram. Vi kokade nagra, stekte nagra med agg och nagra utan agg. Alla tre recepten blev sjuuukt goda. Vi satt hela kvallen och snackade och hade kul, drack ol och vin, med Simon och nagra andra fran hostelet (alla utom en var tyskar konstigt nog). Sjukt lyckad dag.
Dag 4:
Vaknade tidigt och at varan frukost. Vi hade checkat in for tva natter sa vi slapp bry oss om vara vaskor vilket var oootroligt skont. Simon hade akt for att mota upp sina vanner som han ska backpacka med det narmaste veckorna, men vi har hans nummer sa vi skulle kanske mota upp med honom senare (det vore skont ocksa for att han har van). Naja, vi bestamde oss for att ga en 5-6km lang skogstrack kallad Waitangi Tracks. Sjukt fin skog - allt ar varkligen sinnessjukt vackert! Svart att beskriva med ord men vi har en del bilder som ni kommer fa se sa smaningom. Halvvags gick stigen over till en bro, dar vi stannade och at lunch. Bron fortsatte valdigt langt in i en enorm mangrove skog. Det ar torra konstiga trad som knarrar och knakar. Dom lever bara dar tidvattnet kan dranka dom en bit upp pa stammen dagligen. Nar vi var dar var det lagvatten, sa deras rotter var blottade och dom vaxte i en sorts lerbotten med miljontals hal och bubblor i. Jattemysigt att ga langs den bron for hela tiden ploppade det omkring en - som att skogen sjong for en. Nar vi gatt klart vagen kom vi fram till Haruru Falls, ett ratt stort och fint vattenfall. Vi satte oss ner precis invid fallet och kakade resten av var lunch. Markus ritade lite och vi badade fotterna. Dar stotte vi aven ihop med en annan svensk som hette Christoffer. Han skulle vidare till Kerikeri och fiska sa han. Han var tydligen i NZ for att bli fiskarlarling.
Aja, nu ar min datortid slut, men jag ska fortsatta historien sa snart jag kan!
Puss och kram, skumbanan!!
Framme i NZ
Efter typ 33 timmars resa ar vi nu antligen framme! Har suttit pa tre olika flygplan, forst fran Stockholm till Peking, sen Peking till Sydney, och slutligen Sydney till Auckland. Sitter for tillfallet i TV-rummet pa vandrarhemmet Yaping House, som vi ska spendera natten pa, och kanner hur hela kroppen fortfarande gungar omkring efter all flygning. Kanns ungefar som nar man varit pa Grona Lund hela dagen. Har i princip inte sovit nagonting sen vi lamnade Sverige, dvs kanske 40 timmar i dassigt halvvaket tillstand. Flygplansstolarna var sjukt obekvama, men som tur var fanns det gott om film att kolla pa och vi hade en bocker och musik som holl en sysselsatt.
Nojjade forresten upp mig alldeles for mycket infor resan, precis som jag misstankte att jag kanske gjorde. Nar vi kom till Nya Zeeland och gick igenom kontrollerna bad dom oss inte ens visa vara arbetsvisum. Dom tyckte val vi sag snalla ut och slappte igenom oss anda. Daremot fick vi ga igenom otaliga halso- och passkontroller i Peking. Forst fylla i en lapp om ens halsotillstand, sen motas av nan karantangrupp med ansiktsmasker nar vi klev av planet. Sen ga igenom nan sorts varmekamera som kollade om man hade feber och grejer och efter det typ fyra olika passkontroller. Dessutom gick dom igenom vara arbetsvisum (till NZ) noggrant bade i Peking och Sydney, nagot som gjorde en undrande over varfor dom var sa slappa pa den fragan nar vi val var framme i Auckland. Naja, nu ar vi framme och allt ar i sin ordning. Har inhandlat frukt och mat och precis atit oss feta som grisar och ska nu ga och lagga oss.
Imorgon tankte vi bestiga Mount Eden, vilket ligger precis bredvid vandrarhemmet. Val dar uppe ska vi planera morgondagen mer noggrant, formodligen ror vi oss norr och efter att vi upplevt den delen av landet tar vi oss soderut igen. Hittills har vadret varit jattebra och man blir sjukt lycklig av naturen har. Extremt mycket vaxtlighet, allt fran palmer till mer "vanliga" trad och buskar. En kul grej ar ocksa hur extremt gastvanliga alla verkar vara har. Nar vi klivit av bussen fran flygplatsen och borjade leta oss mot vandrarhemmet parkerade en bil bredvid oss och ett par klev ut med varldens storsta leenden och sa: "HEEEEY! WELCOME TO NEW ZEELAND!" helt spontant. Sen stanna dom med oss och snacka lite och hjalpte oss hitta ratt vag, helt impulsivt bara. Inget man som svensk ar van vid ska handa. Man blir varkligen jatteglad over hur bra bemotande man far av folk har. Naja, nu ska jag ga och sova av mig, maste ut harifran senast klockan 10 imorrn. Ska forsoka skriva nagot mer ordentligt nagon gang snart nar jag ar lite klarare i huvet, kanns som man bara skriver ner en massa sorja nu for man inte kan tanka klart, hehe.
Ha det bast allihopa!
Pussar och Kramar fran Nya Zeeland!
GNETA GALTEN!!
Nojjade forresten upp mig alldeles for mycket infor resan, precis som jag misstankte att jag kanske gjorde. Nar vi kom till Nya Zeeland och gick igenom kontrollerna bad dom oss inte ens visa vara arbetsvisum. Dom tyckte val vi sag snalla ut och slappte igenom oss anda. Daremot fick vi ga igenom otaliga halso- och passkontroller i Peking. Forst fylla i en lapp om ens halsotillstand, sen motas av nan karantangrupp med ansiktsmasker nar vi klev av planet. Sen ga igenom nan sorts varmekamera som kollade om man hade feber och grejer och efter det typ fyra olika passkontroller. Dessutom gick dom igenom vara arbetsvisum (till NZ) noggrant bade i Peking och Sydney, nagot som gjorde en undrande over varfor dom var sa slappa pa den fragan nar vi val var framme i Auckland. Naja, nu ar vi framme och allt ar i sin ordning. Har inhandlat frukt och mat och precis atit oss feta som grisar och ska nu ga och lagga oss.
Imorgon tankte vi bestiga Mount Eden, vilket ligger precis bredvid vandrarhemmet. Val dar uppe ska vi planera morgondagen mer noggrant, formodligen ror vi oss norr och efter att vi upplevt den delen av landet tar vi oss soderut igen. Hittills har vadret varit jattebra och man blir sjukt lycklig av naturen har. Extremt mycket vaxtlighet, allt fran palmer till mer "vanliga" trad och buskar. En kul grej ar ocksa hur extremt gastvanliga alla verkar vara har. Nar vi klivit av bussen fran flygplatsen och borjade leta oss mot vandrarhemmet parkerade en bil bredvid oss och ett par klev ut med varldens storsta leenden och sa: "HEEEEY! WELCOME TO NEW ZEELAND!" helt spontant. Sen stanna dom med oss och snacka lite och hjalpte oss hitta ratt vag, helt impulsivt bara. Inget man som svensk ar van vid ska handa. Man blir varkligen jatteglad over hur bra bemotande man far av folk har. Naja, nu ska jag ga och sova av mig, maste ut harifran senast klockan 10 imorrn. Ska forsoka skriva nagot mer ordentligt nagon gang snart nar jag ar lite klarare i huvet, kanns som man bara skriver ner en massa sorja nu for man inte kan tanka klart, hehe.
Ha det bast allihopa!
Pussar och Kramar fran Nya Zeeland!
GNETA GALTEN!!
Nya Zeeland
Nu är det på allvar dags för mig att börja göra bloggandet till en vana. I skrivande stund är det bara tre dagar kvar till avresedatum! Det är otroligt snart, har själv inte hunnit med riktigt känns det som. Livet kommer fortsätta som vanligt vecka ut och vecka in och jobbet börjar som vanligt kl. 8 på måndag igen - ungefär så har det känts hittills. Sen när man väl har haft resan i tankarna har man mest gått och oroat sig. Frågan om vi kommer få ihop tillräckligt med pengar har varit en rejäl grubblare. 20 000 kr var måste man ha för inträde i landet. 20 000 kr plus pengar till hemresa. Vi trodde vi hade lyckats räkna ihop till alla pengar, då med våra kommande löner inräknade, men pusta ut kan man ej göra i förskott. Självklart kommer det käppar i hjulen.
Att Katja var timanställd var något vi visste, men att även jag skulle vara det var något helt otippat. Vips så saknas 20 000 kr från resekassan. Lönerna vi fick i oktober var för september månad, en månad då ingen av oss hunnit jobba ihop särskilt mycket. Stress, svett, svett, stress, blod, spyor, cheddar, svett, stress, kräks, SKIT! Klart att man inte ska få slappna av - fan först måste man prövas ordentligt. Ingenting får lösa sig förrän i sista stund eller aldrig. 2 månaders stress, jobb och pina känns som att det varit helt i onödan, och biljetterna för 10 000 kr slängda i sjön. Saken är den att ungefär två veckor efter att vi anländer till Nya Zeeland kommer varsin fet lönecheck; de två lönecheckarna som vi skulle behövt nu. Men det är ju svårt att bevisa för tullen på flygplatsen att man visst har pengarna - bara det att dom kommer om två veckor.
NÄR kan man få andas ut, slappna av och se fram emot sin resa då? Jo, Typ nyss! Allt tog plötsligt en U-turn och lyckan ler mot oss för tillfället. Helt sjukt tursamma som vi tydligen är numera, får vi låna pengar av en av Katjas kära vänner. Pengar som skickas raka vägen tillbaka så fort vi entrat landet. För första gången på väääldigt länge har jag nu kunnat pusta ut, slappna av, se fram emot resan och bara njuta. Hela rummet är städat och rent som fan. Har precis provpackat ryggsäcken och hittat ultimata packningssättet. Alla försäkringspapper, arbetsvisum, födelseattest etc. ligger tryggt förvarade tillsammans med passen. Allt är fan i sin ordning och nu är jag NÖJD!!!
!
GRÖÖT, VI SES I NYA ZEELAND BREE!
