15 dagar senare
Wosh! Tiden flyger. Nu var det 15 dagar sen vi kom till Nya Zeeland. Ska forsoka snabbt aterberatta for er vad som hant sen jag senast skrev.
Dag 2: Vaknar tidigt och checkar ut fran hostelet Yaping House. En snubbe pa hostelet tipsar oss om att aka till Paihia, nar han far hora att vi vill norrut. Vi bestiger Mount Eden efter att ha lamnat hostelet och tittar pa den gigantiska grastackta krater som ligger pa toppen. Utsikten var fin, man sag formodligen hela Auckland fran den gamla vulkanen. Vadret var soligt som fan, blev ratt svettigt, och faglarna sjunger pa helt okanda melodier. En del later som flojtar, andra som maskiner och en del som R2D2 fran Star Wars filmerna. Pa toppen moter vi ett aldra par som tipsar oss om hur vi ska ta oss till Paihia, namligen med buss, och var bussarna gar ifran. Vi gar ner till Auckland City och fixar NZ mobilkort sa vi kan ringa varandra, darefter stoter vi ihop med en skylt som sager Auckland War Memorial Museum, Lover's Walk och Duck Pond. Vi bestammer oss for att ga dit skylten pekar, och kommer in i en tjock djungelliknande miljo (Lovers Walk); stora palmer, buskar, fina vattenfall och sma strommar foljer utmed vandringsleden. Ormbunkarna har ar helt otroliga! En del ar flera meter hoga, en del kanske 10-15 meter! Naja, nar vi kommit ut ur Lovers Walk satter vi oss vid Duck Pond med tvatusenetthundratrettiosjumiljoner ankor och en kungsfagel och ater lite lunch (dvs apelsin). I narheten hittade vi tva vaxthus som vi tittade in i, samt ett "fernery", dar dom planterat massvis olika ormbunkssorter som man kan hitta pa NZ. Efter det gick vi in pa War Memorial, som lag valdigt nara. Dar fick vi se utstallningar pa gamla Maoriartefakter, vapen, smycken, kanoter etc. Valdigt intressant, maorierna var galet ambitiosa, dom utsmyckar allt med sjukt detaljerade sniderier. En 25 meter lang krigskanot byggd for hundra man och man kunde anda ga riktigt nara och se tusentals sma detaljer uthackade langs kanterna. Dessutom fanns dar diverse fynd fran "the islanders" dvs alla de olika folk och stammar som levde pa oarna i narheten, typ Fillipinerna.
Naja, efter detta var vi lagom trottai fotterna, och bestamde oss for att hitta bussarna. Vi gick omkring med vara 15-20 kilos packningar i princip hela dagen, och det tog flera timmar att hitta till bussarna. Dar fick vi veta att nasta buss till Paihia, eller norrut overhuvudtaget, forst gick dagen darpa. Som tur var hittade vi ett hostel precis runt hornet och checkade in dar. Sen fick fotterna sin valbehovda vila.
Dag 3: Alla hade ont nagonstans nar vi vaknade dagen efter. Kajsa och Markus tog en promenad pa stan och kaka frukost, och jag och Katja gick och handlade lite pa en supermarket i narheten. Bussen satte vi oss pa klockan 10, och darefter foljde en 3-4 timmar lang resa med helt fantastisk utsikt. Stora oppna farmer byttes av med tjock djungel. Stora barrskogar byttes av med palmer och strander. Precis som paret pa Mount Eden sagt dagen innan, sa forandras klimatet valdigt snabbt nar man borjar resa langs landet, inte som i Sverige dar mil efter mil bara ger en antingen barr- eller lovskog.
Att kliva av bussen kandes helt absurt. Det var stora fina strander, palmer, skinande sol. Som en liten paradisstad mitt pa en tropisk paradis'o'. Vi gick skiljda vagar - jag och Katja ville hitta ett stalle att satta upp hangmattorna under natten, och Markus och Kajsa ville hitta hostel. Vi pratade med ett par som salde Jade-smycken pa en lokal marknad och dom sa att det var troligtvis lugnt att "campa" pa det sattet vi gjorde, sa lange man inte holl sig offentligt. Vi kakade lite lunch uppe pa en utkiksplats och bestamde os for att folja en av vagarna bort fran den lilla staden och in mot bushen. Vi foljde en vag till dess slut, vackra villor prydde bergssluttningarna pa bada sidor. Omradet vi var vid var extremt bergigt och fyllt med tat tat skog. Tillslut hittade vi en minimal oppning i skogen; man fick klamma sig igenom ett gang bambuskott. Darefter foljde en sjukt brant backe som man knappt klarade av. Katja sa: nej nu skiter vi i det har, och jag holl med. Pa tillbakavagen stotte vi ihop med en skon skaggig lirare som satt barfota i sin van och kakade lunch. Vi fragade honom om han visste om nagot bra hostel och han sa att han visste. Han sa att han hade fangat lite musslor under dagen och undrade om vi ville kaka med han, da han ocksa var "backpacker" men inte hade nagot kok att tillaga dom i. Han skjutsade oss till ett bra hostel som vi checkade in pa. Kul nog visade det sig vara samma som Kajsa och Markus tagit in pa tidigare. Vi moter upp med killen, som heter Simon, lite senare, och stack och handlade ingredienser till kvallsmaten. Ingen av oss visste hur vi skulle tillaga musslor, sa vi fick prova oss fram. Vi kokade nagra, stekte nagra med agg och nagra utan agg. Alla tre recepten blev sjuuukt goda. Vi satt hela kvallen och snackade och hade kul, drack ol och vin, med Simon och nagra andra fran hostelet (alla utom en var tyskar konstigt nog). Sjukt lyckad dag.
Dag 4:
Vaknade tidigt och at varan frukost. Vi hade checkat in for tva natter sa vi slapp bry oss om vara vaskor vilket var oootroligt skont. Simon hade akt for att mota upp sina vanner som han ska backpacka med det narmaste veckorna, men vi har hans nummer sa vi skulle kanske mota upp med honom senare (det vore skont ocksa for att han har van). Naja, vi bestamde oss for att ga en 5-6km lang skogstrack kallad Waitangi Tracks. Sjukt fin skog - allt ar varkligen sinnessjukt vackert! Svart att beskriva med ord men vi har en del bilder som ni kommer fa se sa smaningom. Halvvags gick stigen over till en bro, dar vi stannade och at lunch. Bron fortsatte valdigt langt in i en enorm mangrove skog. Det ar torra konstiga trad som knarrar och knakar. Dom lever bara dar tidvattnet kan dranka dom en bit upp pa stammen dagligen. Nar vi var dar var det lagvatten, sa deras rotter var blottade och dom vaxte i en sorts lerbotten med miljontals hal och bubblor i. Jattemysigt att ga langs den bron for hela tiden ploppade det omkring en - som att skogen sjong for en. Nar vi gatt klart vagen kom vi fram till Haruru Falls, ett ratt stort och fint vattenfall. Vi satte oss ner precis invid fallet och kakade resten av var lunch. Markus ritade lite och vi badade fotterna. Dar stotte vi aven ihop med en annan svensk som hette Christoffer. Han skulle vidare till Kerikeri och fiska sa han. Han var tydligen i NZ for att bli fiskarlarling.
Aja, nu ar min datortid slut, men jag ska fortsatta historien sa snart jag kan!
Puss och kram, skumbanan!!
Dag 2: Vaknar tidigt och checkar ut fran hostelet Yaping House. En snubbe pa hostelet tipsar oss om att aka till Paihia, nar han far hora att vi vill norrut. Vi bestiger Mount Eden efter att ha lamnat hostelet och tittar pa den gigantiska grastackta krater som ligger pa toppen. Utsikten var fin, man sag formodligen hela Auckland fran den gamla vulkanen. Vadret var soligt som fan, blev ratt svettigt, och faglarna sjunger pa helt okanda melodier. En del later som flojtar, andra som maskiner och en del som R2D2 fran Star Wars filmerna. Pa toppen moter vi ett aldra par som tipsar oss om hur vi ska ta oss till Paihia, namligen med buss, och var bussarna gar ifran. Vi gar ner till Auckland City och fixar NZ mobilkort sa vi kan ringa varandra, darefter stoter vi ihop med en skylt som sager Auckland War Memorial Museum, Lover's Walk och Duck Pond. Vi bestammer oss for att ga dit skylten pekar, och kommer in i en tjock djungelliknande miljo (Lovers Walk); stora palmer, buskar, fina vattenfall och sma strommar foljer utmed vandringsleden. Ormbunkarna har ar helt otroliga! En del ar flera meter hoga, en del kanske 10-15 meter! Naja, nar vi kommit ut ur Lovers Walk satter vi oss vid Duck Pond med tvatusenetthundratrettiosjumiljoner ankor och en kungsfagel och ater lite lunch (dvs apelsin). I narheten hittade vi tva vaxthus som vi tittade in i, samt ett "fernery", dar dom planterat massvis olika ormbunkssorter som man kan hitta pa NZ. Efter det gick vi in pa War Memorial, som lag valdigt nara. Dar fick vi se utstallningar pa gamla Maoriartefakter, vapen, smycken, kanoter etc. Valdigt intressant, maorierna var galet ambitiosa, dom utsmyckar allt med sjukt detaljerade sniderier. En 25 meter lang krigskanot byggd for hundra man och man kunde anda ga riktigt nara och se tusentals sma detaljer uthackade langs kanterna. Dessutom fanns dar diverse fynd fran "the islanders" dvs alla de olika folk och stammar som levde pa oarna i narheten, typ Fillipinerna.
Naja, efter detta var vi lagom trottai fotterna, och bestamde oss for att hitta bussarna. Vi gick omkring med vara 15-20 kilos packningar i princip hela dagen, och det tog flera timmar att hitta till bussarna. Dar fick vi veta att nasta buss till Paihia, eller norrut overhuvudtaget, forst gick dagen darpa. Som tur var hittade vi ett hostel precis runt hornet och checkade in dar. Sen fick fotterna sin valbehovda vila.
Dag 3: Alla hade ont nagonstans nar vi vaknade dagen efter. Kajsa och Markus tog en promenad pa stan och kaka frukost, och jag och Katja gick och handlade lite pa en supermarket i narheten. Bussen satte vi oss pa klockan 10, och darefter foljde en 3-4 timmar lang resa med helt fantastisk utsikt. Stora oppna farmer byttes av med tjock djungel. Stora barrskogar byttes av med palmer och strander. Precis som paret pa Mount Eden sagt dagen innan, sa forandras klimatet valdigt snabbt nar man borjar resa langs landet, inte som i Sverige dar mil efter mil bara ger en antingen barr- eller lovskog.
Att kliva av bussen kandes helt absurt. Det var stora fina strander, palmer, skinande sol. Som en liten paradisstad mitt pa en tropisk paradis'o'. Vi gick skiljda vagar - jag och Katja ville hitta ett stalle att satta upp hangmattorna under natten, och Markus och Kajsa ville hitta hostel. Vi pratade med ett par som salde Jade-smycken pa en lokal marknad och dom sa att det var troligtvis lugnt att "campa" pa det sattet vi gjorde, sa lange man inte holl sig offentligt. Vi kakade lite lunch uppe pa en utkiksplats och bestamde os for att folja en av vagarna bort fran den lilla staden och in mot bushen. Vi foljde en vag till dess slut, vackra villor prydde bergssluttningarna pa bada sidor. Omradet vi var vid var extremt bergigt och fyllt med tat tat skog. Tillslut hittade vi en minimal oppning i skogen; man fick klamma sig igenom ett gang bambuskott. Darefter foljde en sjukt brant backe som man knappt klarade av. Katja sa: nej nu skiter vi i det har, och jag holl med. Pa tillbakavagen stotte vi ihop med en skon skaggig lirare som satt barfota i sin van och kakade lunch. Vi fragade honom om han visste om nagot bra hostel och han sa att han visste. Han sa att han hade fangat lite musslor under dagen och undrade om vi ville kaka med han, da han ocksa var "backpacker" men inte hade nagot kok att tillaga dom i. Han skjutsade oss till ett bra hostel som vi checkade in pa. Kul nog visade det sig vara samma som Kajsa och Markus tagit in pa tidigare. Vi moter upp med killen, som heter Simon, lite senare, och stack och handlade ingredienser till kvallsmaten. Ingen av oss visste hur vi skulle tillaga musslor, sa vi fick prova oss fram. Vi kokade nagra, stekte nagra med agg och nagra utan agg. Alla tre recepten blev sjuuukt goda. Vi satt hela kvallen och snackade och hade kul, drack ol och vin, med Simon och nagra andra fran hostelet (alla utom en var tyskar konstigt nog). Sjukt lyckad dag.
Dag 4:
Vaknade tidigt och at varan frukost. Vi hade checkat in for tva natter sa vi slapp bry oss om vara vaskor vilket var oootroligt skont. Simon hade akt for att mota upp sina vanner som han ska backpacka med det narmaste veckorna, men vi har hans nummer sa vi skulle kanske mota upp med honom senare (det vore skont ocksa for att han har van). Naja, vi bestamde oss for att ga en 5-6km lang skogstrack kallad Waitangi Tracks. Sjukt fin skog - allt ar varkligen sinnessjukt vackert! Svart att beskriva med ord men vi har en del bilder som ni kommer fa se sa smaningom. Halvvags gick stigen over till en bro, dar vi stannade och at lunch. Bron fortsatte valdigt langt in i en enorm mangrove skog. Det ar torra konstiga trad som knarrar och knakar. Dom lever bara dar tidvattnet kan dranka dom en bit upp pa stammen dagligen. Nar vi var dar var det lagvatten, sa deras rotter var blottade och dom vaxte i en sorts lerbotten med miljontals hal och bubblor i. Jattemysigt att ga langs den bron for hela tiden ploppade det omkring en - som att skogen sjong for en. Nar vi gatt klart vagen kom vi fram till Haruru Falls, ett ratt stort och fint vattenfall. Vi satte oss ner precis invid fallet och kakade resten av var lunch. Markus ritade lite och vi badade fotterna. Dar stotte vi aven ihop med en annan svensk som hette Christoffer. Han skulle vidare till Kerikeri och fiska sa han. Han var tydligen i NZ for att bli fiskarlarling.
Aja, nu ar min datortid slut, men jag ska fortsatta historien sa snart jag kan!
Puss och kram, skumbanan!!
Kommentarer
Postat av: dennis
Helt spännande verkar det!!
Var det som du hade förväntat dig? bättre/sämre?
Om ni vill åka till cheerilee så e ni välkomna!
Postat av: Åsa
Det är så roligt att läsa det du skriver. Att på så sätt få vara med. Låter helt underbart men också otroligt. Förstår att ni trivs med tillvaron och alla nya upplevelser. Det finns bara en sak som oroar mig lite... att du inte ska komma hem igen.!?
Så du idag har vi också vackert; -5 frostvitt o sol!
KRAM från mamma
Trackback
